Sjukling
Har varit hemma från skolan i tre dagar nu. I tisdags vaknade jag upp med grov mensvärk och igår och idag har jag har jag känt mig yr och mått illa. Har mest legat i sängen för så fort jag har rest mig upp har jag blivit ännu mer yr och även ljud har gjort mig otroligt yr. Jag är ljudkänslig i vanliga fall, men nu har det varit mycket värre.
Har i alla fall legat och lyssnat om några avsnitt på creepypodden och sen kollade jag filmen Sanning eller konsekvens. Varje gång jag kollar såna filmer som handlar om ungdomar i ungefär min ålder så får jag som en chock, är det så mycket drama och skit i verkligheten?
SKAM är förresten en serie jag älskar att kolla på, den ska återskapa hur det är att växa upp som tonåring, men jag känner faktiskt inte igen mig i serien, som många verkar göra. På ett sätt är jag lite glad för det (på grund av drama), men samtidigt känns det tråkigt att inte kunna känna igen sig, man känner sig så utanför i allt. Jag vet ingenting om hur det känns att ha sin första kärlek eller att få sitt hjärta krossat eller något sånt. Ingenting och det är jobbigt, då det känns som att alla andra i min ålder har varit med om det. Känner mig så efter i allt. Utanför.
Det här citatet träffar så bra hos mig, jag bara finns, jag lever inte. Får ångest över hur mitt liv ser ut, det enda jag gör om dagarna när jag inte är i stallet är att sitta hemma framför datorn, umgås i princip aldrig med någon, för jag tar aldrig tag i att höra av mig till någon och när någon väl frågar orkar jag aldrig. Och egentligen gillar jag att vara själv, jag gör verkligen det, men jag är inte bara själv längre. Jag är ensam, så jävla ensam.
När jag läste det här tänkte jag på låten Alive av Melissa O'Neil, du borde lyssna på den och säga vad du tycker. När jag känner att mitt liv saknar mening lyssnar jag på den och känner att jag får lite mer motivation till att börja göra saker för att leva upp till det hon sjunger om, det kanske låter konstigt men det är värt att testa :D
Hej, Freia :) Vill du prata med någon, vilken nytta det än kan vara av, så kan du meddela mig på FB när som helst. Jag har otroligt mycket erfarenhet av detta, speciellt då jag är ett par år äldre. Alldeles för mycket i bagaget, tyvärr, men det kanske kan hjälpa någon i alla fall.
Så vill du bara ventilera lite frustration, eller till och med får tips på vad du kan göra för att förändra någonting, så är det bara att skicka ett meddelande. Jag har varit med om samma sak :) Ha det bra