Det läskigaste hästminnet var när jag och min kompis Vilma red ut på Teddy och Thessan, hösten 2010. 

 

Vi red ut och planerade att rida i skogen, men mamma sa att vi inte skulle göra det, eftersom att det snart skulle bli mörkt. Men vi lyssnade såklart inte, eftersom vi redan bestämt att vi skulle rida i skogen. Envisa ungar. Och så tänkte vi att det kan väl inte bli mörkt så fort?

 

Vi red på en grusväg, bort mot skogen, när vi var framme vid skogen så hade det börjat mörkna lite, det var inte jättemörkt, men det höll som sagt på att mörkna. Men vi tänkte att vi nog hinner igenom skogen innan det är jättemörkt.. Vi gick i alla fall in i skogen och vips så var det kolmörkt och vi visste inte vart vi var. 

 

Vi var ju väldigt små då, 9 år bara, så vi fick panik och började gråta, paniken smittade av sig på hästen som började sparka mot varandra och sen sprang iväg. 

 

Bredvid den där skogen så fanns det en åker, så då kom jag på att vi kunde gå bort mot skogens slut och gå över till åkern och sen följa åkern bort mot grusvägen igen. Sagt och gjort, först hoppade vi av hästarna, klev över diket mellan skogen och åkern. Åkern var plöjd, så det var jättejobbigt att gå där. Tillslut kom vi i alla fall fram till grusvägen igen. Det kändes jättebra, vi trodde ju att vi aldrig skulle hitta ut ur skogen och att vi skulle behöva sova där. 

Vi hoppade i alla fall upp på hästarna igen och red hemmåt. På vägen mötte vi mamma och min moster som letade efter oss med bilen. Mamma följde med Vilma till Thessans stall och Anna (min moster) följde med mig och Teddy. (Thessan och Teddy stod i olika stall, men som var väldigt nära varandra). Mina fingrar var iskalla och jag kunde knappt ta av tränset på Teddy. 

 

Det var i alla fall jätteläskigt att rida vilse i skogen när det var mörkt. Men vi fick egentligen skylla oss själva lite som inte lyssnade..