Djur som jag har haft
I det här inlägget kommer alla djur jag haft som nu är döda.
Lakris var mitt första djur och han var en svart liten kanin. Vi köpte honom år 2007 och då hade vi byggt en kaninbur och en hage som han fick vara i. Han verkade trivas, men vi tyckte sen att han skulle få sällskap, så då köpte vi Sockervadd, en vit och brun liten kanin. Sockervadd var en riktigt social kanin, så fort man gick in i hagen så sprang han till en och satte man sig ner så hoppade han upp i knät. Han var sååå mysig. Det enda jobbiga med honom var att han var en liten rymmarkung, han rymde ganska ofta och sprang runt lite på tomten och även på grannens tomt.
Vi hade Sockervadd i ungefär ett halvår och sen så blev han tagen av räven... Jag hade sovit över hos mormor och morfar och längtade efter Sockervadd och sen så fick jag veta att han var död.. Lakris var kvar och efter det så blev han lite räddare av sig, innan var han ganska social, men efter det så blev han som sagt ganska rädd av sig.
Efter att Sockervadd hade dött så behövde vi köpa en ny kanin som nytt sällskap till Lakris. Och då köpte vi Choklad, en riktigt snäll, lugn och mysig kille, som älskade att ligga på rygg i ens famn. Lakris och Choklad blev i alla fall riktigt bra vänner och vi hade dem i några år. Jag tror det var 2012 som de dog, pågrund av räven igen.. Nackdelen med att ha utekaniner... Även fast vi hade säkrat buren väldigt mycket så inte räven skulle komma in och även lagt stenar runt om stängslet så grävde den sig in och tog båda.
Lakris
Sockervadd.
Choklad.
Lite efter att vi hade köpt Lakris så köpte vi två marsvin. Kolan och Vitnos. Kolan var lite rädd av sig, men när man höll på med honom så var han väldigt mysig och slickades. Vitnos, fina älskade Vitnos, han var det mysigaste marsvinet ever. Så otroligt snäll och mysig, slickades hela tiden som värsta hunden typ. ;) Nejmen det var verkligen något speciellt med honom. Hösten 2010 så märkte vi att Kolan började bli lite smalare och han pep som att han hade ont hela tiden. Så då förstod vi att han var sjuk så vi tog honom till veterinären och då hade han fått urinsten och det gick inte att göra något så då fick vi ta bort honom..
Kolan.
Vitnos och Kolan.
Efter att Kolan hade dött så behövde Vitnos en ny kompis och då åkte vi till en marsvinsuppfödare och då köpte vi Pelle, en svart och brun kille. När han var ung alltså när vi köpte honom, så hoppade han runt och hoppade upp på blandannat huset i deras bur och sånt. Han var som en studsboll, men han och Vitnos blev väldigt bra vänner.
Ungefär 2012 så köpte vi ett till marsvin, för jag hade sett honom i en djuraffär och jag tyckte att han verkade så rolig för han sprang runt och hoppade precis som Pelle hade gjort, så då var vi typ tvungna att köpa honom. Vi döpte honom till Cookie och han kom in bra hos Pelle och Vitnos och alla 3 blev bra kompisar.
Cookie, Vitnos och Pelle.
År 2013 så upptäckte vi att Vitnos inte åt lika mycket längre och han blev smalare och då antog vi att det var något med tänderna. Det var kindtänderna som krånglade och då var det inget de kunde göra, så då togs han bort. Det var verkligen jobbigt när Vitnos dog, han var verkligen speciell, världens finaste marsvin, älskade honom så mycket. ♥
Pelle verkade bli väldigt ledsen när Vitnos helt plötsligt bara var borta, de två var riktigt bra kompisar, men som tur var hade han ju kvar Cookie.
Sommar 2014 så var marsvinen ute, som de brukar få vara i en liten bur på fina varma sommardagar. Och då hade grannens dotters hund smitit in på våran tomt och bet ihjäl Pelle. Fattar inte hur hunden lyckades, hade liksom skydd över.. Men ja, skittråkigt..
Efter det så behövde Cookie en ny polare, så vi ringde marsvinsuppfödning vi köpte Pelle på och bestämde att vi skulle åka dit och köpte en ny kompis till Cookie. Men mamma släppte ut Cookie i uteburen en dag, nån dag efter att Pelle dött, och jag var hos pappa då så jag visste inte det. Själv skulle inte jag inte släppt ut Cookie förän vi fixat en säkrare bur så inget marsvin dör pågrund av det igen. Så det var väldigt dumt av mamma att släppa ut honom i buren, för Cookie var försvunnen sen, vet inte vad som hände med honom. Och det är jävligt jobbigt att inte veta, men antagligen tog något djur honom.. Usch det är så jävla tråkigt alltså.. Saknade marsvin. ♥
En nybadad Cookie.
Sommaren 2010 köpte vi även våra första hamstrar. Först köpte vi Ture, en liten vit dvärghamster och sen nån timme efter på samma dag så åkte vi tillbaka till djuraffären och köpte en till, Pärla, en brun guldhamster.
Ture dog tyvärr under hösten, då min mosters hund kom in i rummet hans bur stod i och välte ner buren och bet ihjäl honom. Dagen innan mormors begravning också..
Ture. Har ingen bild på Pärla.
En dag i juli så skulle vi städa Pärlas bur och när vi lyfte på huset så låg där 5 hårlösa lila larvliknande hamsterunger. Antar väl att Pärlas bror typ hade parat sig med henne.
Hamsterungarna växte i alla fall och var så små och söta. Det gick jättebra, Pärla skötte de bra, men efter att ungarna kunde klara sig själva, så började Pärla bli sjuk, hon tappade hår och blev väldigt smal och såg väldigt sjuk ut, så då tog vi henne till vetrinären och tyvärr behövde hon avlivas.
Vi behöll två av ungarna, Norpan och Bruno. De 3 tjejerna såldes, 2 till min brors kompisar och en till djuraffären.
En liten Norpan.
Både Bruno och Norpan var hur snälla som helst, verkligen supermysiga hamstrar. Norpan blev väldigt speciell för mig och mamma, han var så otroligt snäll och söt, så vi blev lite kära i honom, men såklart gillade jag Bruno också.
Bruno dog den 25 december 2012, han dog av ålder, blev 2 och ett halvt år.
Norpan levde ungefär ett halvår längre, och under sista tiden så såg man verkligen att han var gammal, han tappade lite päls och gick som en gammal gubbe. Så den 10 juni 2013 dog han, ungefär 3 år gammal. Älskade hamstern.
Fina Norpan.
Vi köpte också en till hamster, Bobbo i slutet av 2010 eller i början av 2011 kommer inte ihåg. En liten grå dvärghamster. I början när han kom till oss så var han lite bitig av sig, men efter ett tag så blev han riktigt tam och bets aldrig längre. Bobbo dog den 18 juni 2013 och blev lite mer än 2,5 år. Så han dog av ålder också.
Fina Bobbomannen.
Sommaren 2012 så fick min kompis Vilma kaninungar och då fick jag först 3 styckna. Valter, Mini Hoppe och Signe, men efter några veckor så tog Vilma tillbaka Signe, eftersom hanarna skulle kastreras och då tyckte vi att det var bättre att Signe och Vilmas andra hona Dagmar fick vara med varandra.
Signe, Valter och Mini Hoppe.
Några veckor senare fick de en till kull, då hankaninen smitit in till honan och parat sig och då fick jag en av kaninungarna, Ulf. Ihopsläppet med de andra två kaninerna gick bra till en början. Men sen började Ulf och Valter stöta bort Mini Hoppe och började bita honom och så, så då tog vi in honom en stund och hade honom inne. Valter och Ulf fick bo i ett föråd om nätterna och om dagarna gå ute i en hage. Efter ett tag fick Mini Hoppe flytta in igen, men de var fortfarande taskiga mot honom, så han fick bo i en bur i samma föråd och sen i en hage bredvid Ulf och Valters om dagarna och det funkade bra.
Ulf och Valter var kaniner som var lite rädda av sig, men kunde vara mysiga och gillade när jag la mig på marken så de kunde klättra på mig.
Mini Hoppe var väldigt lik Choklad, mysig och lugn. Älskade också att ligga på rygg i famnen.
På våren 2014 så lät vi de gå ute en natt, dumt nog.. För sen på morgonen så var Ulf och Valter borta och Mini Hoppe låg död bakom huset. Fyfan alltså, så dumt att vi inte tog in de på natten i deras föråd...
Då hade de levt.
Några bilder på Mini Hoppe:
Liten Mini Hoppe.
Bilder på Valter:
Liten Valter.
Lite bilder på Ulf:
Liten Ulf.
Bilder på Ulf och Valter tillsammans:
År 2012 köpte vi två katter, Tiger och Leopard. Tiger är ju kvar.
Leopard döptes till Leopard eftersom hon hade prickar i pälsen och i brist av inspiration på namn. ;)
Hon var riktigt mysig och lite galen, hon älskade att springa runt och hoppa omkring.
Hon var verkligen en speciell katt.
I maj förra året, började hon bli väldigt hängig och vinglig och blev bara sämre. Läste på lite och alla hennes symtom stämde in på vingelsjukan. En sjukdom som får hela katten att bli ostadig, hon hade ingen balans alls knappt och kunde knappt gå, hon låg nästan bara still i slutet. Det finns inget botemedel mot vingelsjukan, man kan ha kvar katten, men den kommer alltid ha svårt att gå och inte kunna jaga och sånt som förr. Vi valde att ta bort Leopard, för hon mådde inte alls bra. Hon blev deprimerad av att inte kunna springa som hon alltid kunnat och hon förstod inte vad som hade hänt. Man såg i hennes ögon att hon inte alls mådde bra, hennes ögon som alltid brukar vara fulla av liv var tomma och ganska livlösa. Hon är en katt som älskar att springa runt som sagt, hon mår inte bra av att bara ligga stilla, så vi tog bort henne somsagt. Jättejobbigt, men hade varit själviskt att ha kvar henne.
Min fina Lejon ♥
Liten Leopard.
Lite söta bilder på Tiger och Leopard tillsammans.
